iisabelleforsberg

Hejsansvejsan!

Idag har jag varit på SCÄ. Första gången på typ 4 veckor.
Hemma kände jag ingenting, men när jag klev innanför dörrarna till SCÄ blev jag nervös. Plötsligt slog det mig att jag inte varit där på jättelänge, och då måste ju vågen ha pekat uppåt huuuur mycket som helst.
Men icke, tvärtom. Och pulsen var inte bra den heller.
Och för första gången kände jag ingenting. Ingen ångest, och ingen glädje? Jag trodde jag skulle bli glad, men jag blev varken glad eller fick ångest. Jag blev mer lättad på nåt sätt, men ändå rädd för att mamma ska proppa i mig hur mycket mat som helst.
Men själv vet jag att jag inte fuskat. Inte mycket iallafall. Det är bara det att jag varit mer aktiv, utan att änns tänka på det.
Nu har liksom allt bara rullat på ganska bra, iallafall den senaste veckan. Jag har inte tänkt så mycket. Allt har liksom varit lagom, jag har varit nöjd. Och jag vill att det ska fortsätta så, jag vill så gärna hålla tag i det jag har NU. Jag vill hålla kvar den här veckan till ett par veckor fram. Eller kanske inte exakt, den går att göra femtioelva gånger bättre. Men just nu, efter den veckan som var förr förra veckan, är detta okej. Detta är jag nöjd med. Detta är BRA för mig.

Ja, nu blev det en hel del svammel. Men jag var bara tvungen att skriva av mig lite, vilket behövdes tror jag! :)