ETT HELVETE
Gårdagens skoladag var rent ut sagt hemsk.
Alla grät, alla var helt nere, hela stämningen var bara depp depp depp.
Första lektionen började bara med en massa snack, gick typ inte att ha lektion sen så vi bestämde med alla andra i skolan att vi skulle sätta oss i matsalen allihopp och umgås en stund som rast. Sen återgick alla för ett nytt försök till lektion som gick något bättre.
Sen hade vi lunchrast, som var typ lika nere den med.. Verkligen alla var helt nere, hela skolan var knäpptyst ungefär.
Slutade sen med att en lärare samlade oss i matsalen och sa att lärarna skjutsar oss till vägskälet så vi får åka hem, det gick inte att vara kvar i skolan för alla typ grät och lärarna var lika nere dem med. Ingen orkade ha lektion.
Så alla samlades på parkeringen och skjutsades till vägskälet av lärarna. Kan ni då förstå vilken sammanhållning vi har i vår skola? Att vi till och med får skjuts för att kunna åka hem mitt på dan vid tolv liksom.
Hemskt, så hemskt att sluta. Omöjligt att vara glad.
Åkte iaf med Emil hem och vi frös så mycket att vi direkt gick och la oss under täcket och kollade på film.
Efter det kom sen hans kompisar och grattade honom (Emil fyllde år). Spelade även spel, kollade på film med hans lillebror och kollade bigbrother under kvällen.
En mycket välbehövd kväll, det fick en att tänka på något annat och ha kul för en gångskull. Det dåliga försvann för ett tag.
Och jag sov mycket bättre inatt än vad jag gjort de senaste nätterna hemma. Sover bättre när jag känner att jag har Emil där på något sätt, en trygghet likom.
Dock så somnade jag ju gråtandes, precis som alla kvällar sen i onsdags.
Det här är seriöst det värsta jag varit med om.
Och idag har jag varit i stallet också för första gången sen i tisdags. Är ju van vid att vara där typ varje dag, förutom onsdagar eftersom jag slutar så sent då. Kändes helt okej först, underbart att få vara lite med Hello Kitty (fixade allt till henne också) och hälsade även på Casper en snabbis.
På vägen hem sen brast det, usch fy vad jobbigt det är att se andra rida när det igentligen skulle varit jag som satt där. Fruktansvärt jobbigt.
Alla grät, alla var helt nere, hela stämningen var bara depp depp depp.
Första lektionen började bara med en massa snack, gick typ inte att ha lektion sen så vi bestämde med alla andra i skolan att vi skulle sätta oss i matsalen allihopp och umgås en stund som rast. Sen återgick alla för ett nytt försök till lektion som gick något bättre.
Sen hade vi lunchrast, som var typ lika nere den med.. Verkligen alla var helt nere, hela skolan var knäpptyst ungefär.
Slutade sen med att en lärare samlade oss i matsalen och sa att lärarna skjutsar oss till vägskälet så vi får åka hem, det gick inte att vara kvar i skolan för alla typ grät och lärarna var lika nere dem med. Ingen orkade ha lektion.
Så alla samlades på parkeringen och skjutsades till vägskälet av lärarna. Kan ni då förstå vilken sammanhållning vi har i vår skola? Att vi till och med får skjuts för att kunna åka hem mitt på dan vid tolv liksom.
Hemskt, så hemskt att sluta. Omöjligt att vara glad.
Åkte iaf med Emil hem och vi frös så mycket att vi direkt gick och la oss under täcket och kollade på film.
Efter det kom sen hans kompisar och grattade honom (Emil fyllde år). Spelade även spel, kollade på film med hans lillebror och kollade bigbrother under kvällen.
En mycket välbehövd kväll, det fick en att tänka på något annat och ha kul för en gångskull. Det dåliga försvann för ett tag.
Och jag sov mycket bättre inatt än vad jag gjort de senaste nätterna hemma. Sover bättre när jag känner att jag har Emil där på något sätt, en trygghet likom.
Dock så somnade jag ju gråtandes, precis som alla kvällar sen i onsdags.
Det här är seriöst det värsta jag varit med om.
Och idag har jag varit i stallet också för första gången sen i tisdags. Är ju van vid att vara där typ varje dag, förutom onsdagar eftersom jag slutar så sent då. Kändes helt okej först, underbart att få vara lite med Hello Kitty (fixade allt till henne också) och hälsade även på Casper en snabbis.
På vägen hem sen brast det, usch fy vad jobbigt det är att se andra rida när det igentligen skulle varit jag som satt där. Fruktansvärt jobbigt.
Kommentarer
Trackback
