iisabelleforsberg

Det var SÅ skönt att få sova i sin egen säng inatt, jisses! Sov som en stock och hyfsat länge, tills att mamma väckte mig.. Men trots det är jag jättetrött, vilket jag var igår också. Det tar rätt mycket energi att vara ute konstant! :)

 

Nu på eftermiddagen har jag faktist varit en stund i stallet! Första gången på veckor.

Och usch fy vad ont det gör, det är nästan hemskt. Får kämpa för att hålla allt inne, men trots det så är det ändå kul att få träffa alla igen! Speciellt Annelie.

Umgicks även med Ellika ett tag tills hon skulle rida och hälsade sen på min hoppgrupp som jag ridit i i flera år men fick sluta i nu..

Det gör så ont att se andra rida, speciellt dem som tagit min plats och ponnyerna jag red konstant. Det väcker så många känslor och river upp så många sår!

Kanske är det inte så bra att jag är där ändå? Eller är det tvärtom, att jag måste dit oftare för att bearbeta? Jag ser ju fram emot att få åka dit, men när jag väl är där blir jag så fruktansvärt ledsen.

 

På bussen hem fick jag kämpa för att hålla tårarna inne och det första jag gjorde när jag klev in innan för dörren hemma var att släppa ut allt. Jag hatar det här - det är SÅ orättvist! Utan ridningen är det något som fattas, jag är inte hel utan den.